Runt sekelskiftet 1900 var det detaljerna som satte tonen i hemmet. Dörrhandtag, knoppar och gångjärn var mer än bara funktionella – de var små konstverk, skapade för att hålla i generationer och för att spegla tidens ideal.
Det här var en tid då industrin mötte hantverket. Maskiner möjliggjorde större produktion, men det var fortfarande den mänskliga handen som gav varje beslag sin själ.
Form och stil
Sekelskiftets formspråk präglades av Jugendstilens mjuka linjer och naturinspirerade mönster – slingrande blad, blommor och böljande former som skapade liv och rörelse. Samtidigt fanns en stark nationalromantisk strömning, särskilt i Norden, där designen hämtade inspiration från tradition och historia. Resultatet blev en blandning av elegans, enkelhet och naturlig harmoni.
Beslagen skulle smälta in i helheten, men samtidigt ha karaktär. Ett handtag i mässing kunde lika gärna pryda en pampig stadsvåning som en lantlig sekelskiftesvilla.
Material och ytor
De vanligaste materialen var mässing, brons och järn – metaller som både tål tidens tand och åldras vackert. Mässingen dominerade, ofta blankpolerad för en modern känsla eller matt och patinerad för ett mer levt uttryck.
Nickel och koppar förekom också, särskilt i de mer exklusiva miljöerna.
Varje beslag tillverkades med omsorg och precision – ofta gjutet, slipat och polerat för hand. Det var en process som gav varje produkt en unik karaktär.
Tidlös inspiration
När vi på Lundell&Zetterberg ser tillbaka på sekelskiftets beslag, ser vi en tydlig röd tråd: kvalitet, hållbarhet och formkänsla. Det är dessa värden som fortfarande inspirerar oss i dag. Att välja beslag i sekelskiftesstil är att välja något mer än en designtrend – det är att föra vidare en tradition där varje detalj har betydelse.
